fredag 29 augusti 2008

Spökålder?

Ska skriva av mig lite, är lite små frustrerad då jag nu kom in precis.


Min han valp som i veckan blev 7 månader gammal, har hamnat i trotsålder, spökålder och dessutom liten hund som han är så har han redan börjat utveckla könsmognaden, som ju mindre hundar är snabbare i än större.

Tycker det är svårt att aktivera honom rätt, eftersom jag inte har någon bil och kollektivt måste han åka antingen gratis i hundbur, eller betalas för, så svårt att ta mig till bra ställen att kunna släppa honom lös tex.
Han är i en period där han inte kan gå utan koppel, men egentligen inte heller så bra med längre. Skäller och får utbrott på ALLT!
Människor som går förbi, cyklar, skateboard, ja vad som helst, så drar han efter om han e lös.. han skäller ut dom å låter arg, men gör inget mer än att va på avstånd men ändå följa dom bortåt.. han lyssnar inte längre, så vida ja inte har köttbullar på mig då.


Så eftersom han kommit in i en period där han är efter alla så kopplar ja honom så klart! Men även i koppel har han jobbiga beteenden numera och eftersom han inte kan få springa av sig så pass som han skulle behöva (för han kan inte vara lös mer), så är han väl full med spring i bena också.. vilket påverkar hans beteende mer än det borde kan jag tro.. De ggr jag har tillgång till bil, inte så ofta, men då passar jag på att åka till hundgård, skogen eller annat, där han ska få springa lös och ha trevligt, det går bra eftersom han får springa av sig. Men är ju inte varje dag precis. Jag försöker ju släppa honom lite på platser mer nära hemmet, vi bor ju mittemot en stor park tex, men han sticker iväg och skäller ut de som kommer förbi och lyssnar inte på inkallningen alls


De som ger sig förbi då hans utbrott kommer, de tycker han ska fostras, träna inkallning, tas hand om eller annat... att ja sköter han dåligt då eller?? Inget kul att höra eftersom jag lägger ner hela dygnen på just honom, men han bara är inne i en period och beter sig som aldrig annars. Skiter i vad andra tycker, men påfrestande som det är att ha ensam hand om en valp som gapar å sliter åt minsta lilla! Man blir ju i längden lite små känslig.

Endel hundar vill inte alltid hälsa på honom bara för att Wilmer får utbrott, istället.. då tror dom ju han är farlig, fast han bara blev "glad" att se hunden. Inte alltid han gör så mot hundar, men händer.
Vill ha mer socialt till Wilmer, så han får leka med andra hundar osv, men svårt att hitta lek kamrater till honom. Kan va nån enstaka dag i veckan som han får leka en stund med en annan hund, som haft en trevlig ägare som stannar. Andra låter hundarna lukta, å sen går dom vidare.
Jag får aktivera Wilmer mest på egen hand, men då får han ju inte det sociala han behöver, som bara andra huundar kan ge.. suck..


Han skäller inte bara i sitt revir längre, där började det, men nu även på främmande platser, dock inte lika ofta men ändå. Skäller på statyer, skyltdockor i fönster osv osv.


Han är jättelydig och snabblärd i vanliga fall,
men denna perioden han är inne i nu... huha!
Är visst vanligt att alla valpar hamnar i detta, men jesus!
Man blir små grinig i längden, om man ständigt ska vara förberedd på varje förbigående för att han kommer att slita och dra som fasen i kopplet! Skälla och hänga i luften i kopplet, suck.
Men går över sen, tack och lov!
På tisdag kastreras Wilmer också, så lugnar nog den könsmogna biten!



Gungor

Det är en riskfaktor me! Även barn som leker eller åker rushkana.
Jisses vad han blir vild och beter sig när han ser nån gunga! Går inte lugna ner honom, folk som bor omkring skriker att hundfan ska hålla käft! De omkring som leker blir rädda och föräldrarna tar in sina barn typ..
Flyr fältet kan man säga..

Svårt att vara koncekvent i träningen då han vinner på att alla flyr honom. Hade vart bättre om de stannade kvar och då Wilmer är lugn igen så kan jag gå. Han vinner ju alltid annars. Därför gör han samma nästa gång, eftersom han ju får makten och vinner hur som.
Han beter sig som en tränad kamphund eller vad man ska säga. Finns ju snälla kamphundar, men alltså som en kamphund i strid nästan.

Man får ju mkt muskler då man ska hålla han tillbaka i minsta lilla situation, vill jag lova. Han är stark när han väl vill. Ofta dessvärre nu me. Nu när skolorna har börjat så åker barna skateboard omkring vårt hus och vi hinner inte gå utanför dörren förän han är igång ibland. Försöker hindra honom innan han bryter ut men inte alltid det hinns lixom.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar